minnas

Hämta en pdf!

att minnas migrationen

maahanmuuttoa muistaen

sjecanja na migraciju

secanje na migraciju

göçü hatrlamak

recordar la migración

arabiska

persiska

 

nordiska museet



 

 

    

 

 

 

 

 

 

 

 

Namn Heiner Täubert
Födelseår 1933
Ursprungsland Östra Tyskland
Migrationsår 1951
Bostadsort Kopparberg

 

Heiner med motorcykel

Det kallas för plogjärn

Det kallas för plogjärn, vet du inte det pojk? Då är det fane mej dags att du lär dig det, sa ställaren till bänkpojken! Ställaren var första man i det tolv man starka skiftlaget, bänkpojken den lägsta i mediumverkets hierarki. Min föregångare, innan jag tillträdde jobbet i valsverket fick höra dessa ord, desamma fick jag lära mig sedan när jag sprang i blåställ över järnhällarna med den grova tunga tången i svettiga händer.
Bänkpojken som drog plogjärnet till upplag vände på blicken, likaså flera av gubbarna som valsade, tittade nyfiket på de två besökarna som kommit innanför porten.
Det var avdelningsingenjören som gick tillsammans med en ny arbetssökande genom mediumverket. Den nye i ingenjör Blomgrens sällskap var jag.
För första gången i mitt liv klev jag genom porten in i valsvarkshall, anade inte vad som väntade innanför väggarna av buller, damm och hetta.
Ingenjör Blomgren lotsade mig förbi märkliga maskiner, vattenkar med stora tänger i, längs en fri gång mellan valsparen och upplag för färdigvalsade stänger. Vi stannade även till hos någon av gubbarna som var ledig ett par minuter i väntan på nästa glödheta järnbit.
Det var lätt att konstatera även för mig, den ovane nykomlingen, att ingenjör Blomgren hade svårt att gå nära inpå gubbarna, frän lukt strömmade nämligen emot oss från deras arbetskläder, ingenjören höll sig helst på behörigt avstånd från vederbörande.
- - -
Ett litet rum med smal garderob, en byrå med tre lådor, två små stolar i björkträ, ett bord av samma träslag och en våningssäng skall i fortsättningen vara mitt hem, konstaterade jag. Gröna väggar, grå korkmatta, hm, det blir nog bra. Franz, själv invandrare från Böhmen några år tidigare, talade om att hyran dras av i samband med första löningen. Ha, då behöver jag inte låna några pengar från familjen Svensson, som redan gjort så mycket för mig! Svenssons var esperantovänner till mina föräldrar sedan slutet av tjugotalet, det var dom som hjälpte mig att komma till Sverige.

De få tillhörigheter jag hade i kofferten var inom fem minuter inplockade i byrån. Två par strumpor, en jacka, en extra uppsättning underkläder och tre skjortor. Den neda kostymen hängdes prydligt in i den smala garderoben.

Dags att gå över till brukets matservering för kollektivanställda. Där fick jag utöka mitt svensk ordförråd med ordet ”mojsen”, som matserveringen kallades bland bruket gubbar. Liksom hyran, skulle mat, dryck och smörgåsar i unikaboxen dras från lönen. Mediumverk, Mojsen, Unikabox, femhundrasjuttiofem kronor i månaden hade jag lärt mig på svenska. Fy fan ingick än så länge inte i mitt nya främmande språk.

 

Tillbaka till de andra berättelserna